"Helvete, det er her på jorda, det!"

Og når vi ser overskrifter om krig, terror, raketter, drap, selvmordsbombere, voldtekter, ran, og så videre (og under og bak samtlige av disse overskriftene,
der er alle de så ufattelig vonde skjebnene)... da gir jeg salig mamma rett (jfr. dette innleggets tittel).

Mamma lever ikke lenger. Og hun er ikke i helvete. For hun har fred.


La oss ta vare - på både hverandre og på oss selv.

Nok er nok

og mer enn nok

- det er altfor mye!

Det er mye mer mellom himmel og jord

enn ordet "og"... sa mamma. Iblant.

Jeg gir henne rett. Fullstendig rett.

Titta, vem som vakar...

Tre små, även stora, änglar... passar på, åt alla håll... uppmärksamma, också med blicken 

- med sina stora, glada leenden - på hyllan över våran eldstad.

Alla håller dom en stjärna. Dom är ju dessutom alla stjärnor. 

Jag tror inte att dom har så mycket att göra. Dom är nog inte överarbetade, så att säga. I vårt lugna hem. 

Om det då inte har sig så att här är fridfullt, precis därför att dom passar på? Stjärnorna. Änglarna. 

Tre av 8-10 eller något så där. Som vakar här.

Sov gott och dröm vackert!

Jeg har en stemme

- men den teller ikke.


Jeg er hjemme
... og det gjelder ikke.



© Torunn Tangen

Alt er relativt

- spesielt relativitetene.





 © Torunn Tangen

Det er ikke nødvendigvis stygt å si sannheten

- men sannheten kan være stygg.

(© Torunn Tangen)